Just A Lady

Trött på inget, trött på allt.

Du tar dig inte in i mina dukla rum. Men jag skulle behöva det ljus som bara du sprider omkring dig.
När något gör att man slås ner vid knäna och sedan fallen känner sig än mer nerslagen med nya batonger då går det inte fort. Då går det långsamt. Långsamt att ta sig framåt, för härifrån ska jag. Jag kommer fixa det med. Denna gång som så många gånger förr. Börjar vänja mig vid känslan, nästan att man letar efter den bara för att den är så välbekant.

Här har man ställt upp till 150% hjälpt till utan att få något i utbyte, ställt upp och försvarat personen inför mängder av människor samt hjälpt till med dennes leverne. Men ingenting av detta visar sig vara någonting värt. Inget. 

Hur tänker man om man tror att man kan få något som är dyrt i stora mängder gratis? Tror man helt ärligt att någon annan ska stå och betala dyra pengar och sedan bara ge bort det? När marknaden skriker efter varan. Här ställer man återigen upp och tar ingen egen vinst, utan vill bara ha produktionspriset alltså det vi betalar. Så att resultatet blir plus minus noll.

Sedan tar denne bara hälften av varorna och låtsas som om resten inte fanns, så där står vi då med osäljbara produkter som vi dessutom inte själva kan göra oss av med. Skickar sedan faktura och då ENDAST på det som tagits alltså hälften av vad som beställts och får inte betalt utan bara en helt oförstående "vadå fick jag inte detta gratis?". Därtill tänker vi ta smällen själva för att slippa dispyter och tänker att missförstånd kan ske (även om detta va helt obegripligt). Då "tackar" denne istället för sig. Där har vi då till råga på allt betalat samma person för köpta tjänster. Vart är logiken människa?

Sen att ge sig på den som inte har med saken att göra. Herregud. Förstår du inte att detta bara skadar dig själv och din rörelse. Du förlorar (ännu en) som står upp för dig, försvarar dig och talar gott om dig, de va inte många från början och färre blir dom (vi).